Farfar Acke…
Min farfar kom med sin familj till Stora Holm på våren 1928. Hans pappa Oscar hade innan dess haft flera olika gårdar i Uppland. Nu längtade dock hans hustru Elsa, bördig från Göteborg, hem. Gården Brantshammar såldes och hela  bohaget flyttades till Stora Holms Säteri. Sedan den dagen har familjen Nyblom bott här och idag växer femte generationen upp på gården.
Farfar var mittenbarn i en syskonskara på tre. Som äldste sonen skulle han utbildas för att ta över gården. Han fick lära sig allt om konsten att driva ett jordbruk, både på Dingle lantbruksskola och därefter i Tyskland.
Min farfar kom dock att ta över driften av gården tidigare än han hade tänkt då hans far Oscar dog av en lunginflammation, bara 61 år gammal. Farfar Acke stod nu ensam med
ansvar över säteriet med drängar, pigor, ladugårdsförman, rättare, smed, mjölkerskor, djur och åkerareal. Han var då 21 år gammal.

Farmor Ulla…
Min farmor flyttade till Stora Holm som nygift 1942. Hon var flickan från stan som jobbade som tandsköterska och tävlade i simning.
När farmor och farfar precis hade träffats försökte han imponera inne på Lisebergsbadet. Från 10 meter gjorde han ett klassiskt magplask och det är väl tveksamt om det var denna bragd som fick farmor på fall, men det slutade oavsett med att stadsflickan bytte stan mot ett stort hus på landet.
Där fick hon ta ansvar för hushållet och se till att alla som jobbade på gården fick mat i sig varje dag. Hon lagade all mat från grunden och de flesta råvaror hämtade hon så klart från gården. Det fanns både mejeri och kvarn. Här fanns hästar, grisar, får, höns, kalkoner, ankor och påfåglar. I ladugården, som idag är vårt lager, stod 90 kor i långa rader.

Dammiddagen…
Farmor och hennes vänninor skulle ha dammiddag vid ett tillfälle. Lite sent bestämde de sig för att hyra in lite underhållning.
Detta gjorde de via arbetsförmedlingens avdelning för artister som låg vid Järntorget.
Mannen som jobbade där konstaterade att det tyvärr inte fanns någon ledig vid detta tillfälle, men erbjöd sig att själv komma och uppträda. Med viss tvekan tackade man ja till
erbjudandet.
Efteråt var man mycket nöjda och Sten-Åke Cederhök, som mannen hette, åkte hem med gage på fickan….

Dans på logen…
Där Studio Stora Holm idag ligger, arrangerades det ofta logdans. Även idag kommer det besökare till gården som berättar om hur de i sin ungdom dansat till levande musik på den lövade logen.
Ett par gårdar bort bodde Kålle på Toftekulla. En bonde som var känd för sin snällhet men även för sin styrka. Det var han som titulerades ordningsvakt på dessa tillställningar. Inte sällan skulle förfriskade dansgäster göra upp och hamnade då i Kålle på Toftekullas starka nypor.
Han tog kombattanterna i kragen, en i varje hand, och bar bort dem till dammen. Där höll han dem ut över vattnet och frågade försiktigt om de kunde tänka sig att sluta fred….

Det tjocknar….
En höstkväll någon gång på trettiotalet hörde gammelfarfar Oscar en natt försiktiga steg i trappan upp till vinden. Förutom förråd fanns här även ett par rum där pigorna bodde.
Oscar var inte dummare än att han förstod att det var en av gårdens drängar som var på besök.
Dagen efter stod drängen och Oscar och samtalade om vädret. Drängen plirade mot himlen där dimman drog in och sa:
-Jag tror det tjocknar.
-Det trodde inte jag att det gjorde förrän fram mot midsommar, svarade Oscar

Dagen när taket sprack….
I slutet av 50-talet hade man tröttnat på det ständigt läckande taket på stenladugården. Dåtidens bästa material var asbestbaserade takskivor under namnet Eternit.
Drygt 1100 kvadratmeter lades på taket under sommarens allra varmaste dagar. Ett tungt och svettigt arbete så man får förmoda att när hantverkarna klev ner från taket så var det med en ganska nöjd min på läpparna. Just som de stod där och betraktade sitt arbete kom två plan av modell SAAB J29 från Göta Flygflottilj flygandes över på alldeles för låg höjd.
Ljudet från deras jetmotorer gjorde att de nya skivorna på taket sprack…

Provskytte…
Farfar deltog i älgjakten varje år.
Inför denna provsköt han sitt gevär mot en stor, vit kartong ute på trädgårdsgärdet. Imponerade tittade vi barn på kartongskivan med målade ringar på. I varje ring var det ett ingångshål från ett gevärsskott.
På senare år fick vi reda på att farfar målat dit ringarna efteråt, vilket gjorde precisionen mindre imponerande, men tydligen fullt tillräckligt för att skjuta älg. ….

När farfar sprang ikapp älgen….
Under en årlig älgjakt stod farfar på pass i ena ändan av en äng. Ängen delades mitt itu av en långsmal dunge. Rätt som det var stod farfar öga mot öga med en älgtjur. Den mest skräckinjagande av de två måste varit farfar, för det var älgen som tog till flykten och så var jakten igång.
Med farfar springandes på ena sidan dungen och älgen på andra. Vid dungens slut möttes de igen och farfar siktade, sköt och gick vinnande ur striden.
När man senare slaktade älgen hittade man inget kulhål varpå Nils i Gata, en man från en gård i närheten, utbrister:
-Du Acke, jag tror du skrämde ihjäl den!

Fåren gick ner för landning…
En dag ringde det från flygflottiljen F9 som låg där Säve flygplats idag är lokaliserat.
Planen kunde inte landa eftersom Stora Holms får gick runt på landningsbanan.
Drängen som var utsänd att vakta dem var så mätt efter lunchen att han hade somnat under ett träd.

Mexikanaren…
Några kilometer från Stora Holm bodde en man som i folkmun kallades mexikanaren. Han hade varit pråmskeppare i Mexiko. Nu bodde han i ett litet torp som låg utmed bäcken som rann från Stora Holm. En dag rusar mexikanaren in på gården och gastar:
-Vad i helvete har Nyblom gjort med vattnet i bäcken?
Mexikanaren förklarade att han i alla tider tagit vatten i den lilla bäcken vars källa var dammen på gården. Under de senaste veckorna hade vattnet blivit så mycket sämre.
-Ärtsoppan smakar skit, sa han.
Ingen hade något svar på detta just då, men lite senare trillade polletten ner. Man hade nyligen anlagt en gödselbrunn i anslutning till ladugården, vilket nu innebar att urin från 90 kor inte längre rann ut i bäcken.
Inte undra på att mexikanarens vatten hade ändrat smak…

Hästarna vinterbadar…
En kall vinterdag gick gårdens alla arbetshästar ute i
hagen bakom stallet. Det var stora Ardennrar o Nordsvenskar. Plötsligt får de för sig att rymma ur hagen och springa ut på isen. Isen var visserligen tjock, men en Ardenner väger drygt ett ton och isen gav vika. Samtliga hästar gick igenom isen ett gott stycke från land.
Detta satte naturligtvis alla på gården i frenetiskt arbete. De stora issågarna som man hade för att såga isblock till iskällaren togs fram och långa rännor sågades i isen där hästarna kunde dras in till fast mark igen.
Därefter ställdes de in i stallet och täcktes med tjocka filtar. För att undvika att de skulle drabbas av kolik hällde man i dem eter.
Tveksamt om en veterinär hade gjort det idag…