STORA HOLMS SÄTERIS HISTORIA
Stora Holms Säteri är en plats med anor som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Säteriet uppfördes omkring 1670 av Kronan och fungerade då som tjänstebostad åt Kommendanten för Göteborg, Gustav Adolf Macklier.
Under början av 1700-talet övergick ägandet i privat regi och flera framstående ägare har satt sin prägel på platsen.
Bland några av ägarna genom åren kan nämnas familjen von Döbeln, baron von Salza och Magnus Lagerström, som var chef för Nya Ostindiska kompaniet. Magnus Lagerström hade också äran att vara beskyddare av den kände kaparen Lars Gatenhielm, som även kallades "Lasse i gatan".
År 1928 köptes Säteriet av Oscar Nyblom, som är anfadern till dagens ägarfamilj. Sedan dess har femte generationen Nyblom vuxit upp och fortsatt arvet på gården. Under åren har Stora Holms Säteri utvecklats från att vara Hisingens största gård med en stor boskap- och hästbesättning till att bli en populär destination för besökare.
Idag är Stora Holms Säteri ett komplett utflyktsmål med en mängd olika verksamheter. Här hittar du bland annat en festlokal i Stenstallet, konferenslokalen Studio Stora Holm i en av ladorna samt butiker, restaurang, kontor och lägenheter. Vi strävar efter att bevara och hylla historiens charm samtidigt som vi skapar en modern och välkomnande atmosfär för våra besökare.
Vi är stolta över att kunna dela med oss av vår historia och välkomna dig till Stora Holms Säteri. Gårdens unika atmosfär och vår familjs engagemang genomsyrar varje del av upplevelsen här. Vi hoppas att du kommer att njuta av allt som Stora Holms Säteri har att erbjuda och att du blir en del av vår historia.
Farfarmorfar Janne och farmormormor Eva av Alva Nyblom
Mina farföräldrar Eva och Janne tog över gården helt och hållet ungefär samtidigt som millenniet skiftade. In i ett nytt årtusende skulle de komma att leda Stora Holms Säteri. Så länge jag, deras äldsta barnbarn, kan minnas har de gått över gårdsplanen, den ena på jakt efter den andra. Gården är precis tillräckligt stor för att de alltid ska tappas bort, men bara bokstavligen. På alla andra sätt är de av varandra funna. Farmor är, precis som gammelfarmor Ulla, uppvuxen i stan, på långgatorna. De träffades genom gemensamma vänner och tack och lov för det. Gården är Eva och Jan och Jan och Eva är gården för oss i femte generationen Nyblom att växa upp här. För många fler också, skulle jag tro.
När farmor och farfar ska göra något börjar de alltid med något litet – ett garnnystan, en planka, ett litet torp, en liten julmarknad för de närmsta för det skulle ju vara så mysigt. Det lilla blir i deras händer alltid större, vare sig det från början var planen eller inte. En familj om fem högst älskade barn, ett hus som behöver byggas ut för att rymma dem; en julmarknad som några årtionden senare lockar tusentals. De fem barnen har sedan resulterat i oss, 14 lika högt älskade barnbarn, den sista döpt efter just gammelfarfar Acke. Och även om Eva och Jan lyckas tappa bort varandra på gårdsplanen, har de alltid hållit koll på oss.
Också när vi äldsta börjat närma oss ordentligt vuxen ålder, är utflyttade sedan länge och bor i andra städer, ringer de för att höra hur vi mår. De sitter på verandan, berättar det, och lyssnar på klassisk musik. Eller så läser farfar högt för farmor medan hon stickar. De tog ett glas vin i stället för att promenera i januarivädret, säger att filmen som visades på tisdagsbion senast var så bra. Inte lika ofta behöver de stressa efter varandra på gårdsplanen, det får barnen göra nu.
Det lilla blir stort när farmor Eva och farfar Janne tar sig an det. Jag tror det är för att kärleken dem emellan, och till oss, och till gården, är så stor.
VÅRA BERÄTTELSER FRÅN GÅRDEN
-
Vår farfar Acke kom med sin familj till Stora Holm på våren 1928. Hans pappa Oscar hade innan dess haft flera olika gårdar i Uppland. Nu längtade dock hans hustru Elsa, bördig från Göteborg, hem. Gården Brantshammar såldes och hela bohaget flyttades till Stora Holms Säteri. Sedan den dagen har familjen Nyblom bott här och idag växer femte generationen upp på gården.
Farfar Acke var mittenbarn i en syskonskara på tre. Som äldste sonen skulle han utbildas för att ta över gården. Han fick lära sig allt om konsten att driva ett jordbruk, både på Dingle lantbruksskola och därefter i Tyskland.
Vår farfar Acke kom dock att ta över driften av gården tidigare än han hade tänkt då hans far Oscar dog av en lunginflammation, bara 61 år gammal. Farfar Acke stod nu ensam med ansvar över säteriet med drängar, pigor, ladugårdsförman, rättare, smed, mjölkerskor, djur och åkerareal blott 21 år gammal.
-
Vår farmor Ulla flyttade till Stora Holm som nygift 1942. Hon var flickan från stan som jobbade som tandsköterska och tävlade i simning.
När farmor Ulla och farfar Acke precis hade träffats försökte han imponera inne på Lisebergsbadet. Från 10 meter gjorde han ett klassiskt magplask och det är väl tveksamt om det var denna bragd som fick farmor på fall, men det slutade oavsett med att stadsflickan bytte stan mot ett stort hus på landet.
Där fick hon ta ansvar för hushållet och se till att alla som jobbade på gården fick mat i sig varje dag. Hon lagade all mat från grunden och de flesta råvaror hämtade hon så klart från gården. Det fanns både mejeri och kvarn. Här fanns hästar, grisar, får, höns, kalkoner, ankor och påfåglar. I Stenladan, som idag är både festlokal, butik och studios, stod 90 kor i långa rader.
-
Farmor Ulla och hennes vänninor skulle ha dammiddag vid ett tillfälle. Något sent bestämde de sig för att hyra in lite underhållning. Detta gjorde de via Arbetsförmedlingens avdelning för artister som låg vid Järntorget.
Mannen som jobbade där konstaterade att det tyvärr inte fanns någon ledig vid detta tillfälle, men erbjöd sig att själv komma och uppträda. Med viss tvekan tackade man ja till erbjudandet. Efteråt var man mycket nöjda och Sten-Åke Cederhök, som mannen hette, åkte hem med gage på fickan.
-
Där Studio Stora Holm idag ligger, arrangerades det förr ofta logdans. Även idag kommer det besökare till gården som berättar om hur de i sin ungdom dansat till levande musik på den lövade logen.
Ett par gårdar bort bodde Kålle på Toftekulla. En bonde som var känd för sin snällhet men även för sin styrka. Det var han som titulerades ordningsvakt på dessa tillställningar. Inte sällan skulle förfriskade dansgäster göra upp och hamnade då i Kålle på Toftekullas starka nypor.
Han tog kombattanterna i kragen, en i varje hand, och bar bort dem till dammen. Där höll han dem ut över vattnet och frågade försiktigt om de kunde tänka sig att sluta fred.
-
En höstkväll någon gång på trettiotalet hörde gammelfarfar Oscar en natt försiktiga steg i trappan upp till vinden. Förutom förråd fanns här även ett par rum där pigorna bodde.
Oscar var inte dummare än att han förstod att det var en av gårdens drängar som var på besök.
Dagen efter stod drängen och Oscar och samtalade om vädret. Drängen plirade mot himlen där dimman drog in och sa:
-Jag tror det tjocknar.
-Det trodde inte jag att det gjorde förrän fram mot midsommar, svarade Oscar
