STORA HOLMS SÄTERIS HISTORIA
Historien om Stora Holm börjar på 1600-talet. Säteriet uppfördes omkring 1670 av Kronan och fungerade då som tjänstebostad åt Göteborgs kommendant, Gustav Adolf Macklier. Säteriet blev under 1700-talet privatägt och flera namnkunniga ägare har under åren bott här, bland andra familjen von Döbeln, baron von Salza och Magnus Lagerström, som var chef för Nya Ostindiska kompaniet. Magnus Lagerström hade också äran att vara beskyddare av den kände kaparen Lars Gatenhielm, som även kallades "Lasse i gatan".
År 1928 köptes säteriet av Oscar Nyblom. Ännu i familjen Nybloms ägo hålls gården levande – fundamenten finns kvar, men lägger idag grund till annat än vad de från början kanske var tänkta: Det gamla mejeriet är bostad åt Oscars barnbarnsbarn, likaså magasinet. Det som tidigare var svinstia är numera sadelkammare åt ryttarna som idag hyr in sina islandshästar i stallet. Stenstallet, där många hästar under historiens gång har utfodrats och mockats efter, agerar nu modern bröllopslokal och på den gamla logen, där många dansat genom nätterna, hålls numera konferenser med toppmoderna medel. Kärleken till gården, naturen runt omkring och till dem som lever här finns i allra högsta grad kvar – bara i en annan form än för hundra år sedan.
Stora Holms Säteri är öppet för alla människor och för alla tillfällen. De stora – giftermål, namngivning, begravning – får plats i Stenstallet, i Trädgårdshuset och i Studion, men vi gör också plats för de små, glimrande stunderna. En kopp kaffe i solen, en god lunch; en butik med allt från hårda karameller till den perfekta studentpresenten. Här finns också ateljéer, för den som vill arbeta i en lugn miljö med stor plats för kreativitet och en konferenslokal för dig som vill ha en heldag hos oss tillsammans med dina kolleger.
Jan Nyblom, sonson till Oscar Nyblom, har under många år drivit gården tillsammans med sin hustru Eva. Nu, när de närmar sig 80 år, är de (nästan) pensionerade från gårdsarbetet och är farfarmorfar och farmormormor på heltid. (Men tuvorna på gårdsplan plockar ju inte sig själva och trasmattor kan man aldrig väva för många, så det ser de till att fixa när de har lust.) Idag drivs gården huvudsakligen av den fjärde generationen Nyblom som vuxit upp här. Än idag är gården först och främst vårt hem. Vi delar gärna gårdsplan och verksamhetsytorna med alla som kommer hit, så länge men har respekt för att det är hemma hos oss man är. Ibland öppnar vi upp också den stora trädgården bakom den grå mangårdsbyggnaden, där det en gång gick påfåglar, för egenplock i snittblomsodlingen.
Farfarmorfar Janne och farmormormor Eva av Alva Nyblom
Mina farföräldrar Eva och Janne tog över gården helt och hållet ungefär samtidigt som millenniet skiftade. In i ett nytt årtusende skulle de komma att leda Stora Holms Säteri. Så länge jag, deras äldsta barnbarn, kan minnas har de gått över gårdsplanen, den ena på jakt efter den andra. Gården är precis tillräckligt stor för att de alltid ska tappas bort, men bara bokstavligen. På alla andra sätt är de av varandra funna. Farmor är, precis som gammelfarmor Ulla, uppvuxen i stan, på långgatorna. De träffades genom gemensamma vänner och tack och lov för det. Gården är Eva och Jan och Jan och Eva är gården för oss i femte generationen Nyblom att växa upp här. För många fler också, skulle jag tro.
När farmor och farfar ska göra något börjar de alltid med något litet – ett garnnystan, en planka, ett litet torp, en liten julmarknad för de närmsta för det skulle ju vara så mysigt. Det lilla blir i deras händer alltid större, vare sig det från början var planen eller inte. En familj om fem högst älskade barn, ett hus som behöver byggas ut för att rymma dem; en julmarknad som några årtionden senare lockar tusentals. De fem barnen har sedan resulterat i oss, 14 lika högt älskade barnbarn, den sista döpt efter just gammelfarfar Acke. Och även om Eva och Jan lyckas tappa bort varandra på gårdsplanen, har de alltid hållit koll på oss.
Också när vi äldsta börjat närma oss ordentligt vuxen ålder, är utflyttade sedan länge och bor i andra städer, ringer de för att höra hur vi mår. De sitter på verandan, berättar det, och lyssnar på klassisk musik. Eller så läser farfar högt för farmor medan hon stickar. De tog ett glas vin i stället för att promenera i januarivädret, säger att filmen som visades på tisdagsbion senast var så bra. Inte lika ofta behöver de stressa efter varandra på gårdsplanen, det får barnen göra nu.
Det lilla blir stort när farmor Eva och farfar Janne tar sig an det. Jag tror det är för att kärleken dem emellan, och till oss, och till gården, är så stor.
VÅRA BERÄTTELSER FRÅN GÅRDEN
-
Vår farfar Acke kom med sin familj till Stora Holm på våren 1928. Hans pappa Oscar hade innan dess haft flera olika gårdar i Uppland. Nu längtade dock hans hustru Elsa, bördig från Göteborg, hem. Gården Brantshammar såldes och hela bohaget flyttades till Stora Holms Säteri. Sedan den dagen har familjen Nyblom bott här och idag växer femte generationen upp på gården.
Farfar Acke var mittenbarn i en syskonskara på tre. Som äldste sonen skulle han utbildas för att ta över gården. Han fick lära sig allt om konsten att driva ett jordbruk, både på Dingle lantbruksskola och därefter i Tyskland.
Vår farfar Acke kom dock att ta över driften av gården tidigare än han hade tänkt då hans far Oscar dog av en lunginflammation, bara 61 år gammal. Farfar Acke stod nu ensam med ansvar över säteriet med drängar, pigor, ladugårdsförman, rättare, smed, mjölkerskor, djur och åkerareal blott 21 år gammal.
-
Vår farmor Ulla flyttade till Stora Holm som nygift 1942. Hon var flickan från stan som jobbade som tandsköterska och tävlade i simning.
När farmor Ulla och farfar Acke precis hade träffats försökte han imponera inne på Lisebergsbadet. Från 10 meter gjorde han ett klassiskt magplask och det är väl tveksamt om det var denna bragd som fick farmor på fall, men det slutade oavsett med att stadsflickan bytte stan mot ett stort hus på landet.
Där fick hon ta ansvar för hushållet och se till att alla som jobbade på gården fick mat i sig varje dag. Hon lagade all mat från grunden och de flesta råvaror hämtade hon så klart från gården. Det fanns både mejeri och kvarn. Här fanns hästar, grisar, får, höns, kalkoner, ankor och påfåglar. I Stenladan, som idag är både festlokal, butik och studios, stod 90 kor i långa rader.
-
Farmor Ulla och hennes vänninor skulle ha dammiddag vid ett tillfälle. Något sent bestämde de sig för att hyra in lite underhållning. Detta gjorde de via Arbetsförmedlingens avdelning för artister som låg vid Järntorget.
Mannen som jobbade där konstaterade att det tyvärr inte fanns någon ledig vid detta tillfälle, men erbjöd sig att själv komma och uppträda. Med viss tvekan tackade man ja till erbjudandet. Efteråt var man mycket nöjda och Sten-Åke Cederhök, som mannen hette, åkte hem med gage på fickan.
-
Där Studio Stora Holm idag ligger, arrangerades det förr ofta logdans. Även idag kommer det besökare till gården som berättar om hur de i sin ungdom dansat till levande musik på den lövade logen.
Ett par gårdar bort bodde Kålle på Toftekulla. En bonde som var känd för sin snällhet men även för sin styrka. Det var han som titulerades ordningsvakt på dessa tillställningar. Inte sällan skulle förfriskade dansgäster göra upp och hamnade då i Kålle på Toftekullas starka nypor.
Han tog kombattanterna i kragen, en i varje hand, och bar bort dem till dammen. Där höll han dem ut över vattnet och frågade försiktigt om de kunde tänka sig att sluta fred.
-
En höstkväll någon gång på trettiotalet hörde gammelfarfar Oscar en natt försiktiga steg i trappan upp till vinden. Förutom förråd fanns här även ett par rum där pigorna bodde.
Oscar var inte dummare än att han förstod att det var en av gårdens drängar som var på besök.
Dagen efter stod drängen och Oscar och samtalade om vädret. Drängen plirade mot himlen där dimman drog in och sa:
-Jag tror det tjocknar.
-Det trodde inte jag att det gjorde förrän fram mot midsommar, svarade Oscar
